En enkel önskan!

Hemvärnets roll i händelse av ofred är för mig helt klar. Jag kan ha synpunkter på vad jag tycker vi borde syssla med och vad vi borde ha för förmågor men det är upp till andra att bestämma. Det är tydligt vad vi har för uppgifter. Hemvärnet ska skydda/bevaka och kunna utföra fördröjningsstrid. Till synes enkla uppgifter men väldigt viktiga.
En del av hemvärnet vill säkert att vi ska uppträda som "lätt skytte". Detta rimmar illa med tiden för övning och materielen vi förfogar över. Bevaka/skydda/fördröja är tillräckligt för de övningsdagar vi har till förfogande. Hemvärnet är inte ett fältförband med förmåga att slå/hindra en motståndare. De övningsdygnen vi har är alldeles för få för att bli ett "lätt skytteförband".
Däremot anser jag att hemvärnsförbanden på sikt borde tillföras framförallt splitterskyddade hjulburna fordon för att öka skyddsnivån. Att en del förband tillförts Personbil 8 är ju bra men långt ifrån optimalt tycker jag. Sen är det ju tragiskt att bevakningskompanierna är helt hänvisade till uthyrningsfordon för att överhuvudtaget kunna fungera som förband. Försvarsmakten är så liten nu att det inte borde finnas förband utan tillgång på fordon och då gärna Försvarsmaktens egna fordon.
När det gäller eldkraft så finns det i mina ögon en stor brist framförallt mot pansar och när det gäller indirekt eld. Grg och p-skott är bra men saknar räckvidd. Jag skulle önska att Hv utrustades med pv-rbt för att kunna verka på längre stridsavstånd. Att grk nu införts på försök tycker jag om och jag hoppas att försöket blir lyckat och införs i organisationen med tanke på vårt ickeexisterande artilleri.
Det är dags att använda sig av beredskapskrediten och investera i försvarsmateriel som även kommer Hv till del. Läs Johan Wiktorin på http://www.di.se/artiklar/2015/4/10/experten-dags-att-anvanda-beredskapskrediten/ , jag kan bara hålla med.

För övrigt anser jag att vi ska ha ett stående förband på Gotland!

/Sgt Dahlborg

Längst ner i näringskedjan!

Som "Lasse-i-ledet" så känns det väldigt frustrerande att ta del av politikernas beslut av tilldelning av medel för försvarsmakten. Den lilla tilldelning räcker till att skrika pang-pang-du-är död på övningar.
Det saknas tilldelad utrustning och att få till ett persedelbyte är i stort sett omöjligt. Den centraliserade förrådshållningen är en mardröm längst ut i verksamheten. Förrådet i Arboga är också förövrigt ett enkelt mål att slå ut i händelse av ofred, vilket i sig är skrämmande. I detta fallet när det gäller logistik var det bättre förr.
Jag har aldrig haft så svårt att byta och få tilldelad utrustning som nu. Radioapparaterna i plutonsförrådet är fortfarande trasiga trots anmälan osv. osv. En flera år lång prövning och gilla läget. Jag har slutat att gilla läget. Jag bara accepterar att logistiken inom försvarsmakten havererat. Detta kanske inte stämmer på flertalet utbildningsgrupper men det gör det i min utbildningsgrupp iallafall.
Det tragiska i kråksången är att jag inte kommer att kunna lita på att försvarsmakten är en myndighet som gör sitt yttersta för att jag ska kunna verka med mitt vapen då tilldelad ammunition är liten och jag vet inte om jag får möjlighet att fylla på mer än fyra magasin. Jag kan lösa min uppgift initialt men sen då?  De lärdomar som en veckas "fria-kriget" gav mig under värnplikten tillämpas för fullt. Du har den utrustning du har, leva på det naturen erbjuder, snabba och kraftfulla eldöverfall. En återgång till jägarstrid med en historisk tradition från Dacke.

Vi soldater i hemvärnet förväntas att gå ut i krig utan att kunna lita på att försörjningskedjan fungerar. Det som inte fungerar i fredstid lär inte fungera i tider av ofred heller, Synd att varje kompani inte kan "preppa" bra-att-ha-grejor i egna förråd. T.e.x. granatkastare, pansarvärnsrobotar, minor, bränsle, och ammunition till förbannelse. Sånt som är vettigt att ha i händelse av ofred...

/Sgt Dahlborg